I morse kände jag verkligen vilket rent HAT jag känner för skolan. Fyfan säger jag bara! Kände verkligen hopplösheten i det hela, att gå dit, drunkna i skoarbete, läxor och rester, känns som om jag har rester och läxor upp över öronen hela tiden varje dag. Stressar mig igenom skolan tills det blir lov då jag kan pusta ut, sen drunknar jag i allt igen. Jag vet att man kan hoppa av, men jag KAN, går inte ens den svåraste linjen, men jag är inte någon skolmänniska har jag märkt nu. Jag vill SPY på morgonen när jag vaknar eftersom att jag vet att jag ska sitta i skolan till 4 eller halv 5. Mamma har sagt att jag kan åka och jobba hos farfar, ja visst kan jag det, och göra & designa smycken, det skulle vara jättekul men jag vill ju självklart ha en utbildning först. Jävla skit! Känner mig bara så in i helvete stressad