Det började ju med att jag, Jonathan, Frida och Rami hade bestämt oss för att vi alla skulle flytta tillsammans till Norge. Vi träffades hemma hos Jonathan kommer jag ihåg, och disskuterade om hur mycket pengar vi alla hade sparat undan, och vad vi hade att röra oss med. Vi såg till att alla hade råd med den första hyran, depositionen och mat första månaden. Vi var så sjukt taggade kommer jag ihåg. 
Det vi gjorde allra först var iallafall att fixa en lägenhet. Vi gick in på Finn.no och sökte på bostäder och försökte hitta någonting billigt och tillfälligt, för vi tänkte att så fort vi faktiskt kom till Norge och hade jobb så kunde vi ju byta bostad. Det var egentligen att ta det första bästa som gällde då bara för att komma iväg. Vi kollade runt i hela Norge, så att vi hamnade i Stavanger var egentligen bara en slump. Vi mailade/ringde på många lägenheter och det var inte så himla lätt att fixa när man inte kunde träffa hyresvärden och inte se lägenheten heller. Vi hade kontakt med flera stycken men tillslut kom vi överens med en hyresvärd om att vi skulle få hyra hans "källarlägenhet" i Gausel, Stavanger. Det fick duga tänkte vi.

Vi hade bestämt oss för att åka den 1 september vad som än hände typ, vi var tvugna att ha ett datum eftersom att annars är det så lätt att man skjuter upp det. Så ingen hade jobb, vi hade bara snackat med vår blivande hyresvärd på telefon ett par gånger och vi skulle åka bil till Stavanger själva. Läget var egentligen ganska osäkert haha, men vi bara gjorde det. Kommer ihåg det som igår när Jonathans pappas bil som vi skulle låna stod utanför mammas lägenhet. Den var helt fullproppad med väskor, och i den satt Jonathan, Frida och Rami och de såg alla tre så himla glada ut. Mamma och Johan hjälpte mig att packa i bilen, så var det det med att säga hejdå. Jag hade inte riktigt förstått att jag faktiskt skulle flytta hemifrån tror jag. Det var otroligt jobbigt att åka från mamma, men när vi väl var påväg så var jag så himla glad och förväntansfull. Kan aldrig någonsin beskriva den känslan med ord, vi alla bodde hemma hos föräldrarna innan, hade tagit studenten 2 månader tidigare och nu helt plötsligt var vi påväg till ett annat land där vi skulle bo. Jag hade dessutom aldrig ens varit i Norge innan det här. 

Det tog sån otroligt lång tid att åka. Vi åkte fel flera gånger och alla blev rätt less faktiskt. Det var ju bara Frida och Jonathan som kunde köra dessutom, så det blev ju otroligt jobbigt för dom två. Vi stannade efter vägen för att vila/sova, försökte ta in på hotell men allt var fullt och försökte sova i bilen vilket var omöjligt eftersom att man bara kunde sitta helt raklång för att vi hade så otroligt mycket väskor runt omkring oss även inne i bilen. Det tog oss ca 2 dagar och en natt att åka men tillslut, tillslut var vi ÄNTLIGEN framme. Kommer ihåg att vi stod utanför villan och hade inte snackat något med hyresvärden än den dagen.  Vi kollade in genom fönstret till källaren och blev så himla besvikna kommer jag ihåg. Det såg såå himla litet och fult ut tyckte vi, haha. 

Vi flyttade iallafall in där och det var faktiskt mycket bättre än vi hade trott när vi kollat in genom fönstret. Det var mycket större än vad det hade sett ut, och himla mysigt. Dagen efter åkte vi direkt ut och sökte jobb. Vi skrev ut Cv:n och gick runt överallt. Jag tror ärligt talat att jag sökte ca 25-30 jobb de första veckorna och ingenting hände. Inte för någon av oss. Men tillsut, efter 2 veckor tror jag, fick vi faktiskt napp! Alla 4 fick jobb på coop! Jag och Frida tillsammans på ett coop och Jonathan och Rami tillsammans på ett annat coop. Det var så allting började! Jag och Frida hade så himla kul på jobbet kommer jag ihåg. Det var en speciell tid i mitt liv som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Får alltid en speciell känsla i kroppen av att tänka på det. Alla dagar man tog bussen till Coop, alla roliga kvällspass tillsammans med Frida och våra andra jobbarkompisar, som förövrigt var så himla härliga. Alla regniga kvällar man tog bussen hem till källaren, till våran lilla familj som vi kallade oss haha.


Så egentligen var hela grejen ganska "spontan" och inte alls helt genomtänkt, och det fanns ju såklart en liten risk med att bara åka när ingenting var helt säkert. Men samtidigt så tror jag att vi hade kommit iväg väldigt mycket senare, eller kanske inte alls om vi hade tyckt att allting med jobb och lägenhet skulle vara helt spikat för alla fyra. Om jag hade åkt ensam till Norge hade jag dock sett till att boende och jobb var helt säkert! För det blir ju väldigt mycket lättare då eftersom att man inte måste anpassa sig efter 3 andra personer. Och det blir ju såklart en helt annan sak om man ska åka iväg helt ensam.

Den här texten blev väldigt mycket längre än jag trodde att den skulle bli hehe,  men det var iallafall så det gick till när vi flyttade! Sedan efter det har jag haft flera jobb - feel, b-young och bikbok som är mitt nuvarande jobb, och som jag trivs så himla bra med! Och vi har ju dessutom flyttat också.


Här var vi påväg! Vi var nästan vid gränsen till Norge